Toyota Supras första upplaga kom som en lyxigare variant av storsäljaren Toyota Celica i början av 80-talet. Sagan om Supran är både intressant och fascinerande, få är gladare än jag att sagan inte är slut än. Under 20 år har vi i Europa fått klara oss utan att den. Men nu äntligen gör bilmodellen comeback i en femte generation som trots ruggigt höga förväntningar imponerar på en extremt kritisk skara ”Supra-fanboys”.

Aldrig någonsin har vi testat en bil drar åt sig blickar likt Toyota Supra, visst gör den brandgula färgen sitt men designen är magnifik. Det är en bullig design som inte liknar någonting som florerar på marknaden just nu. Annat är det under skalet, där ”liknar” den en annan bil mer än någonsin. Den extremt långa huven och de bulliga skärmarna påminner om en Corvette från 70-talet vilket ger Supran en något klassisk känsla som bryter av all modern teknik och skarpa linjer.

Det är inte bara designmässigt som Supran imponerar, under huven bor en rak sexa om 3 liter som bjuder på en hårresande acceleration som kräver 110% av förarens engagemang och hängivenhet för att kontrollera. Suprans motor kommer raka vägen från München, närmare bestämt BMW. Det är bara en del i symfonin av komponenter som skapar den körupplevelse som jag skulle vilja beskriva som relativt unik, den känns rå men ändå förlåtande på ett sätt som närmast går att jämföra med en rodeo. Känslan av att sitta under hjulens översta punkt är mycket ovanlig och gör att sportbilsupplevelsen förstärks ytterligare. Föga förvånande är Toyota Supra bakhjulsdriven, detta innebär att man som förare får en ytterligare respekt för bilen och vara om möjligt än mer på helspänn vid utmanande körning. Vid ett besök på den berömda (läs ökända) Slingerbulten är det inte helt utan handsvett som jag njuter av Suprans snabba och extremt pålitliga styrning. Balansen i chassit tillsammans med styrningen gör Supra till en ren fröjd att vrida runt tvära kurvor för att sedan stämpla gaspedalen i golvet och låta sig skjutas som ur en kanon ur kurvan och inta nästa kurva på nolltid.

Till vardags är Supra en förvånansvärt praktisk kompanjon som har bra med utrymme och en fjädring som (trots känslan av att sitta på backen) ger en bekväm upplevelse även över fartgupp och dåliga vägar. Såklart finns det rikligt med egendomliga småsaker som man stör sig på, dörrfickor i miniatyr, inga handtag för passageraren när det går undan och att bakluckan endast går att öppna via nyckeln eller en knapp på förardörren är några av exemplen.

Sammanfattningsvis är Toyota Supra en suverän sportbil som inte är för mycket åt något håll. Designen tilltalar de allra flesta och drar åt sig blickar på ett sätt som ingen Toyota gjort på många år, inte sedan förra generationen Supra kanske. Supran är en bil som utan större uppoffring går att använda till vardags, krånglet med att krypa in ur och bilen kompenseras av den raka sexans ljud och knivskarpa acceleration. Jag rekommenderar Supran till den som vill sticka ut ur mängden och inte vill köra en BMW Z4 eller en Porsche Cayman.

 

Fakta om Toyota Supra:

Pris: från 680.900 kr (testbil ca 704.900 kr)

Motor: 3.0 liter rak 6:a med dubbelturbo, 340 hästkrafter

Co2/km: 188 gram (WLTP)

Drivhjul: Bakhjulsdrift

Växellåda: 8-växlad Automat

Mått: längd 4379 mm, bredd 1854 mm

Vikt: 1495 kg

Toppfart: 259 km/h

Årsskatt: 7260 kr